Tjurruset 2017 race report

Så var det dags. Min girlsquad hade gett mig en plats i Tjurruset 2017 i 40-årspresent. Två av dem köpte sig fria från att springa (de fick fixa middag på kvällen) men en sprang med. Vi var båda väldigt nervösa innan. Noll koll på hur ett sånt här lopp skulle bli.

Jag vaknade 06.20 av att min man sa hej då. Han skulle nämligen ut på en 12 dagar lång jorden runt-resa modell lyx med sin bästa kompis. Så medan han drack gratisbubbel i nån guldlounge på Arlanda roddade jag två barn och tävlingsnerver hemma. Men när barnen var lämnade hos mina föräldrar fick jag till lite energiladdning och ensam lugn tid på seven eleven. Det behövdes om en säger så.

Min kompis kom och vi började promenera till starten. Hon pratade om att vi inte skulle spara på krafterna, nu skulle vi kötta på, mind over matter och allt sånt. Så olikt min egen lopp-filosofi om att ta det lugnt och njuta. Jag försökte säga att hon fick sticka före om hon ville men det ville hon inte höra på. Ändå bra med någon som pushar en sådär, som VET att man klarar med än man tror.

Vi tog före-bilderna. Som sagt. Rätt jäkla nervös…. Tycker att det syns på fotot. Jag vill också be er kolla in färgen på mina kläder på före-fotona. Som referensmaterial liksom. 🙂

Så gick starten. Jag har rätt dålig koll på banan och bilden som finns känns inte helt korrekt. Jag minns inte hindrena i den ordningen men jag kan ju ha fått lera i minnes-cellerna 🙂

21373203_154057445177981_7290247359034818560_n

Först sprang vi i lugnt jogg nån kilometer. Det var rätt mycket folk och man kunde inte riktigt kötta på men det gjorde mig inget. En lugn lördagsjogg var helt i min smak.

Sen kom första träsket. Ja, det var väl bara att hoppa i då. På en gång. Det var ju det här man signade upp för. Lera upp till bröstet på en gång. Kallt. Lera i skon. Vatten i skon. Tjoho, nu kör vi!

Upp igen och försöka springa vidare helt blöt och lerig. Min kompis pushade på när jag annars skulle ha gått och vi tog oss igenom träsk och diken och backar och sumpmark. På ett ställe var vi vid öppet vatten och simmade. Kan ha varit årets sista dopp, även om ett dopp utan att doppa huvudet inte riktigt räknas enligt mig.

Det var jobbigt, det var äckligt, det var så sjukt jäkla roligt. Jag skrattade och sprang med ett stort leende hela banan. Förutom någon gång här och där. Typ mitt i den här backen:

22089508_747354925437292_8242255044624758322_n

Där sa jag faktiskt åt min kompis att dra i förväg för jag behövde gå in i mig själv. 10 steg, vila 5 sekunder, 10 steg, vila 5 sekunder. Fortsätt så och till slut var jag uppe! Backen kanske ser liten ut på bilden men believe you me – det var den inte.

En kilometer i taget och så hade vi tagit oss runt nästan hela banan. Då kom tröstlösa träsket. Ett perfekt namn för det träsket tog fan aldrig slut. Det. Tog. Aldrig. Slut.  Jag lovar att det var minst en kilometer träsk. Lerigt djupt, fullt av grenar. Jag sjönk, jag kröp, jag simmade. Ett steg framåt, det måste finnas ett slut.

Och så fick jag vadkramp två gånger. Med benen en meter ner i lera. Har ni haft vadkramp när ni sitter fast i lera någon gång? Inte? Nä, ingen härlig känsla kan jag berätta för er. Men det var bara att bita ihop och dra upp benen och kämpa vidare.

Så hörde man målområdet och så var vi uppe på en väg och där såg vi målet och min kompis drog mig i armen och jag fick vadkramp igen men det var bara att hänga på och MÅÅÅÅL.

Här har ni lite bilder på hur vi såg ut efteråt. Scrolla gärna upp och påminn er om vilka färger kläderna hade före loppet 🙂

Efter loppet åkte jag hem till mina föräldrar och firade min lillebrors födelsedag. De hade bakat eclairer och det var nog det godaste jag ätit på länge :).

Här ser ni resultatet. Inte min snabbaste mil men helt klart den lerigaste 🙂

Man fick några blåmärken på köpet:

Fin medalj

Mina kläder luktar fortfarande träsk, efter 3 tvättar och flera timmars vädrande.

 

Det var ett sjukt roligt lopp. Funderar du på att springa näst år så säger jag GÖR DET. Det var också väldigt opretentiöst eftersom man inte riktigt kan hålla koll på tiden (om man inte har en vatten/ler-säker klocka) och det inte går att jämföra olika lopp då det är olika banor varje gång. Som min kompis sa: Det här är väl en riktigt bra mindfullness-övning för dig?

Riktigt bra present, tack så jättemycket tjejer 🙂

Annonser

2 reaktioner till “Tjurruset 2017 race report

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s