Tunnel run 2017 race report

Årets första riktiga vårdag. Alla normala människor skulle sovit länge och sedan ätit en god frukost ute på terrassen och njutit av solen. Inte jag inte, jag vaknade tidigt efter en natt med urdålig sömn. Slängde i mig lite gröt och åkte sedan till Solna för att trängas med 27 000 andra i en tunnel under Stockholm. Jorå, var det någon som sa normal så var det inte jag.

Min man var snällast i världen och körde mig över hela stan till starten.

Jag var måttligt peppad kan man säga.

Hur ska jag klara 8 km? Det kommer inte att gå! Det kommer att ta jättelång tid! Jag kommer att vara i vägen för alla! OM jag GÅR hela tar det 1,5 timmar, det är det jag får räkna med.

AAAAAAH jag blir så trött på min hjärna. Fortfarande, efter SÅ många lopp tänker den helt fel.

8 km är ingenting, det kommer att gå bra, det får ta den tid det tar….

Så ska man ju tänka!

Anyway.

img_1535
På G

Jag masade mig fram till start och började väl ändå känna någon slags pepp. Uppvärmningsvideon drog däremot ner peppen lite. Kul grej men det funkade ju inte att ha en crazy uppvärmning när man stod som packade sillar. Innan 8 km kl 9.00 på morgonen behöver man mer en riktig uppvärmning.

Och pang så var vi iväg. Första två kilometerna ovan jord gick bra. Och så kom vi in i tunneln. Mäktig känsla ändå.

Mot bättre vetande tog jag upp mobilen för att fota. Efter en bild dog den trots massa batterier kvar. Sen var den död hela loppet. Det där med att springa utan ljud i öronen är ju inte det bästa jag vet men nu fick det bli så. Tur i oturen var att det ändå hände så pass mycket nere i tunneln. Det fanns alltid någonting att titta på.

17579948_10154391987202551_507035249_n
Suddig men glad
17500254_10154391987222551_1602762468_o
På rave!

Banan var lättsprungen. Svalt och skönt och väldigt mycket neråt. Det fick man ju äta upp i slutet när sista kilometern var i princip bara uppförsbacke i 14% lutning. Tjohej vad jobbigt det var.

Jag tog det lugnt hela loppet, sprang en bit och gick ibland och kollade in konst eller ljusshower. Räknade hundra gå steg och 500 springsteg, höll mig i gång. Och plötsligt var jag ute ur tunneln och inne i mål. 59.45 tog det och det är jag nöjd med. En perfekt runda på lördagsmorgonen helt enkelt.

Jag var nöjd med det mesta på loppet, bara organiserat. Dock var det lite tråkigt att man inte fick medalj när det nu var ett one of a kind-lopp. Hade varit fint som minne. Och så saknade jag målgångs-bananen. Plus att jag störde jag mig på att det var massa Hammarby-grejer nere i tunneln men midnattsloppet var ju med och ordnade så det fick man väl ta.

Efter loppet lämnade vi barnen hos mina föräldrar och åkte till Grand Hotell och chillade. Det gjorde vi även efter förra tunnelloppet. En gång är ingen gång, två gånger är en tradition.

17580131_10154391987227551_996291371_n
Stort badkar
17571166_10154391987212551_1091251999_o
Skön säng
17547384_10154391987277551_15010690_o
GRYM frukost

 

Annonser

En reaktion till “Tunnel run 2017 race report

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s