Du behöver inte förbättra dig hela tiden

Ofta när jag läser om träning är det fokus på prestation. Man ska bli snabbare- starkare – bättre. Det gör mig lite illa till mods. Min träningsfilosofi handlar inte om att prestera så jag blir blå. Tvärt om. Om jag skulle skriva en bok kanske jag skulle döpa den till träna lagom eller nåt annat fånigt.

Jag har alltid tränat under min förmåga. Tar nästan aldrig ut mig helt. Lägger ribban lågt. låter saker ta tid.

Jag är 100% säker på att det är skälet till att jag hållit mig skadefri och att jag hållit i träningen så länge. Hade jag satsat järnet och gått ut hårt så hade jag tappat sugen rätt snabbt.

Många, speciellt män, tycker att träningen inte är värd någonting om man inte är helt slut när man är klar. Men det kan ju inte stämma. Att springa 5 kilometer i lugn takt eller springa 3 kilometer i snabbast takt är olika saker ja, men båda ger ju någonting. Det beror ju helt på vad man vill få ut av sin träning.

Och jag vill ha ett hållbart sätt att träna och vara skadefri.Det är viktigare än snabb prestation.

Här är lite tankar/tips från mig om träning.

Bara gör det.

Tänk inte så mycket. Bara gör. Strunta i kläder, skor, mätapparater och sånt. Gå ut. Gå lite, spring lite. Gör det som känns bra. Så – nu har du gjort mer än de som ligger kvar i soffan. Bra! Klappa dig själv på axeln. Strunta i fotisättningar och andra tekniker. Självklart ska du vara försiktig så du inte skadar dig men du behöver inte vara nitisk.

Lura dig själv

Tänk att du ska gå, sen kanske du bara ska springa lite. Bara en kilometer, bara två. Lura dig själv ett steg till ända tills du är färdig.

En vanlig löptur för mig börjar ALLTID med att jag måste övertala mig själv att gå ut över huvud taget. Oftast gör jag det genom att säga att jag ska ta en promenad. Sen när jag väl är ute säger jag att jag ska gå till toppen av backen och sen springa ner för den. Sen, när jag väl börjat springa ska jag springa en kilometer och gå en sen springa igen. Men när jag väl sprungit en är jag ju nästan framme vid vattnet och då kan jag ju springa dit och gå sen. Och så håller jag på tills jag lurat mig själv i 5km. Och när jag kommer hem är jag supernöjd eftersom jag bara skulle ha tagit en promenad ju.

Ta det lugnt

Varför köra slut på sig? Vissa tycker att man ska vara helt slut efter ett pass. Inte kunna gå ett steg till. Jag har alltid kört lite under vad jag klarar. Alltid känt att nästa gång klarar jag lite mer och så ökat lite i taget. Alltid kommit nöjd från passet för att jag klarat precis det jag sagt att jag skulle göra.

Underpromise over-deliver

Om jag säger att jag ska springa 5 kilometer men bara orkar 4,5 blir jag missnöjd. Säger jag att jag ska springa 4 kilometer och orkar 4,5 blir jag överlycklig

Hitta någon att träna med

Hitta folk att träna med. Även om de är snabbare eller springer längre. Det finns alltid sätt att träna ihop. Backintervaller tex. Ni springer upp och ner för samma backe under en viss tid. Om du kommer upp två gånger och din träningskompis 40 gånger spelar ju ingen roll alls.

Men hur hittar  man folk att träna med?

Jag skickade t.ex ut en kalender-inbjudan till alla på jobbet där jag bjöd in till konferensrumsträning på fredagar. Samma tid varje fredag. De som ville komma kunde bara dyka upp, om ingen kom körde jag själv. Så satte jag ihop ett halvtimmes program med övningar som man kunde göra i ett konferensrum (knäböj, armhävningar, dips mot stol etc). När det blev varmt gick vi ut i parken istället. Efter ett tag blev vi en liten grupp som inspirerade varandra. Sen öppnade det ett gym i lokalen bredvid jobbet så nu går vi dit istället.

Du är också värd medalj och banan

I varje lopp är det bara en person som vinner. Och det kommer med största säkerhet inte att vara du. Så strunta i att ens försöka. Se loppen som ett vanligt träningspass. Fast med en massa folk som hejjar på och någon som hänger en medalj på dig när du är färdig. Chansen är stor att du kommer att springa fortare än normalt bara av farten (hihi).

Nä, men seriöst. Ett lopp är ju inte hela världen, inte så stor grej. Ta det inte på sånt stort allvar. Jag tog mig runt ett maraton på lite under 6 timmar. Jag har en medalj. Jag har lika stor rätt att säga att jag sprungit ett maraton som den som springer på 3 timmar. Framförallt har jag sprungit ett maraton snabbare än alla de som inte ställde sig på startlinjen ens. Kommer du över mållinjen är du en vinnare. Så enkelt är det.

Tappa lusten ibland

Vissa dagar orkar man bara inte prestera. Det är helt ok. Sånna dagar kanske det tar en kvart längre att ta sig runt den vanliga rundan. Eller en halvtimme längre. Det är helt ok. Det är en bra påminnelse över hur långt du har kommit. Minns du när det alltid tog så lång tid? Och nu gör är det en av dina ”sämre” dagar. Hallå – fan vad du har blivit bra.

 

 

 

Annonser

4 reaktioner till “Du behöver inte förbättra dig hela tiden

  1. SÅ JÄKLA BRA SKRIVET!
    Och usch, så jag känner igen mig i tänket kring prestation. Men du har så oerhört rätt. Me like!

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s