Att springa lopp fort eller långsamt- två olika upplevelser

Häromdagen läste jag en artikel om en person som vanligtvis brukade springa rätt fort, men som av någon anledning jag inte minns hade hamnat långt bak i ett lopp. Hon var upprörd över vilken skillnad det var att vara bland de ”långsamma”. En helt annan upplevelse. Hon var van vid en massa publik, band som spelade, fulla vätskestationer, massa mat och goodies i målfållan. Men nu var det inte mycket publik kvar, många funktionärer hade gått från sina positioner och lämnat vätskestationerna obevakade. På ett ställe fick de stanna och vänta medan bilar körde förbi på gatan, låg man långt fram i loppet var det minsann bilarna som fick vänta.

Det som gjorde mig mest upprörd med texten var när folk skrev om 5 km-lopp kommentarerna. Alltså, att gå 5 km tar väl som mest 1-1,5 timmar. Att funktionärer inte orkar stå kvar så länge är rent utsagt för jävligt dåligt. Skärpning.

Jag har ju ingen annan upplevelse än att ligga långt bak i ett lopp. Och jag kan känna igen mig. Första gången jag sprang midnattsloppet var till exempel energidrycken slut på en station. Hela det loppet kändes faktiskt lite som att alla hade velat gå hem men var tvungna att stanna kvar för att det var några långsamma jävlar som anmält sig.

Jag förstår att det är en lång tid att stå där men ett lopp HAR ju oftast reptid så de vet ju precis hur länge de måste jobba. Båda sidor måste ju respektera reptider! Börja inte ta bort saker innan loppet är över!

Åter igen måste jag ge en stor eloge till Helsingborg marathon. Dels hjälpte stafetten till att hålla igång loppet. Stafetten startade ju nån timme senare än maratonlöparna så det gjorde ju att engagemanget bland publik och funktionärer fick ett uppsving då, och vid varje stafettbyte. Men jag var verkligen imponerad över hur grymma funktionärerna var där. De stod kvar på sina platser och hejade ända in i slutet. Och han som cyklade bredvid mig sista biten. Så ska funktionärer fungera 🙂

Hur upplever ni att lopp skiljer sig mellan om man är snabb eller ”långsam”?