Om att ha hjärnspöken

Tänk att det fortfarande ska vara så mycket hjärnspöken i min hjärna. Fortfarande, efter tre års löpning, två halvmaror och ett maraton måste jag tjafsa med mig själv innan jag börjar springa.

Som idag när en kollega ville springa på lunchen. En 5 km runda. På väg ut kom de där tankarna, som ett brev på posten.

5km, det kommer jag inte att orka. Det kommer att ta minst en timme. Hon kommer att vara snabbare än jag…

Fast jag sprungit 5km en massa gånger.

Fast det ALLTID tar 30-35 minuter.

Fast vi sprungit ihop en massa och är väldigt jämna i fart.

Och självklart gick allt bra. Vi sprang 4,5km och jag orkade hela vägen. Så klart!

Har ni också sånna tankar?

Två svettiga som ska luncha
Annonser

2 reaktioner till “Om att ha hjärnspöken

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s