Vad händer nu då?

Jag fick en fråga av sockenvagenssota

Blir det fler maror i framtiden? Eller var det ett mål i sig och du nöjer dig med kortare lopp i framtiden? Eller lockar någon form av ultra? Nyfiken hur man tänker när ett så stort mål är avklarat, blir det tomt? Eller är du i tanken inne på en ny utmaning redan? Grymt kul att läsa å följa dig iaf!

Hej!

Än så länge har det inte blivit tomt. Jag lever på bedriften ett tag till. Men jag bör nog formulera nåt mål snart. Att träna helt mål-löst är inte så kul eller motiverande.

Veckorna innan loppet var jag så trött på löpning. Allt det roliga och härliga med att springa var borta. Jag sa att efter det där loppet (maraton) skulle jag aldrig mer springa.

Direkt efter loppet sa jag också  ”aldrig mer”. Men det är ju som det är med jobbiga saker. Man glömmer det jobbiga och minns det härliga. Igår kväll satt jag och sneglade på Stockholm maraton 2017. Och om någon gav mig en biljett till N.Y maraton och betalade resan skulle jag inte banga, nej det skulle jag inte.

Men jag vet inte. Jag vet inte om jag orkar ha ett stort mål framför mig. Om jag orkar ha tvånget av att springa långpass och sånt över mig hela vintern och våren. Kanske får det bli min 45-årskris, om jag fortfarande är en löpare då.

Däremot är jag inte sugen på en ultra. Det kan jag verkligen säga att jag inte är 🙂

Innan maraton var jag sugen på att träna annat efter loppet. Att lyfta tungt, hänga i lösa vikter-delen på gymmet. Men jag vill ju inte tappa löpningen heller. Men det vore härligt att kanske bara springa 5-10 km på helgen för att få frisk luft, komma ut, ha lite egen tid och må bra.

Jag har två kortare lopp inbokade i höst. Sickla gruvlopp  (2,5km) och Stockholm tunnel run – citybanan  (8km). Men båda loppen är bara för upplevelsen och jag har inga mål vad gäller tid överhuvudtaget.

Och så borde jag ju ta tag i vikten och då måste det vara mitt fokus. Men jag är inte riktigt där än. Speciellt inte den här veckan. Vet inte om det har med maraton att göra eller inte men jag har aldrig haft sådana hungerkänslor som de senaste dagarna. Det skulle vara veckan efter förlossning då.

Lite luddigt svar kanske men…följ bloggen så får ni se vad som händer.

Annonser

2 reaktioner till “Vad händer nu då?

  1. Känner igen mig delvis, så kände jag ifjol efter att fixat halvmaran… Sedan kom sjukdom, latmask och ursäkter, så nu jobbar jag på att kunna titulera mi en som springer igen ;-p

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s