We’ve come a long long way together

Jag har sagt det förr och jag säger det igen.  Att ha kollegor som också tränar och springer är guld värt.

Igår kväll fick jag ett sms från min kollega som undrade om vi skulle lunchspringa idag. Självklart skulle vi det!

När jag springer själv blir det oftast 5km-rundan men när jag springer med den här kollegan blir det 6,5 km och två jobbiga trappor mitt på.

 
  Solen sken och solglajjerna var på. Vi sprang längs vattnet och det var riktigt härligt. Och jobbigt. Varje steg var tungt och jag trodde aldrig att jag skulle orka hela vägen, men ett steg i taget så gick det.

  
Och så känslan efteråt. Att ha sprungit 6,5 km i solen och hunnit prata igenom saker man tänkt på, ventilera, älta, resonera med varandra. Få klokhet tillbaka, kanske ge lite också.

När vi pustade ut utanför porten kom en annan kollega ut. Lite yngre än oss, lite fräschare, lite mer ovetande om hur livet påverkar en efter 30. Hon tände en cigg och så stod vi där tillsammans och njöt av helt olika saker men ändå tillsammans. Och jag tänkte på hur mycket jag förändrats de senaste tre åren. För då var det jag som stod på samma ställe och rökte, och jag som fnös åt alla hurtiga löpare.

Annonser

3 reaktioner till “We’ve come a long long way together

  1. Sådana kollegor vill jag också ha! Det finns 400 pers på min arbetsplats men jag har ännu aldrig träffat på någon i omklädningsrummet…

  2. Jag skickade en inbjudan till alla på redaktionen. Träning ute i parken på fredagar kl 11.00. ( inte på vintern iofs, då var vi i konferensrummet) Kom om du vill typ. Blev ett bra gäng. Kan ju vara ett sätt.

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s