Ett brev till min gympalärare

Hej Bosse!

Jag tänker aldrig på dig. Du har liksom inte gjort något bestående intryck i mitt liv. Dina lektioner var någonting jag bara tog mig igenom. Eller, senare i gymnasiet, skolkade ifrån. Det var inte bara ditt fel. Du hade inte så stora möjligheter att göra idrotten rolig för varenda elev. Och skolidrotten hade egentligen ingenting med träning att göra. Skolidrotten följde en mall som allt annat i skolan. En mall passar inte alla individer. Det var inte ditt fel att jag inte tränade. Det var ingens fel. Vi fokuserar på att jag gör det nu istället. Ok, du kan gå tillbaka och fortsätta putsa plinten.

Tack och hej leverpastej

/Ida

P.S Var det SANT att du bodde hemma hos din mamma fortfarande?

Det här inlägget är en del av upp & hoppas bloggutmaning

Annonser

2 reaktioner till “Ett brev till min gympalärare

  1. Underbart! Jag känner genast hur det kliar i fingrarna att skriva brev till mina gympalärare. Som ett icke-förlöst behov jag inte riktigt visste att jag hade. Får fila på det!

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s