Hur jag kom igång

Idag frågade motvalls hur jag gjorde för att komma igång med att springa.

Jag var tvungen att tänka efter för jag mindes inte riktigt varför jag började. Det handlade om att jag blev trött på tillräcklig många saker samtidigt tror jag

Min mamma spang varje dag på landet. 4km. Och jag blev trött på att höra henne tjata om det. Om att höra att hon orkade nåt jag inte orkade.

Jag blev riktigt trött på mitt utseende och övervikt.

Jag blev trött på att vara trött hela tiden

Jag blev trött på att önska att jag kunde springa men inte gjorde nåt åt det.

Så en dag bara reste jag mig och sprang.

20140424-213230.jpg

Jag var HELT död efteråt. Och insåg att det inte var hållbart att bara ge sig ut och springa på det sättet. Visst, jag hade säkert orkat springa 5km en gång men det hade inte varit skönt eller kul och jag hade antagligen inte gjort det igen. Och jag ville kunna springa 5km. Många gånger. Jag ville bli en sån som sprang.

Jag laddade ner en app (minns tyvärr inte vad den hette, nåt med running) där man skulle lära sig springa 5km. Sen tragglade jag på. Ibland 3 gånger i veckan, ibland en gång varannan vecka. Det var segt och jobbigt och tog tid. När det var jobbigt fick jag stöd och råd från de som kommit längre i träningsvärlden.  Clara hjälpte och inspirerade mig jättemycket tex. Hon är en stor del i att jag tränar idag. (TACK!!!)

20140424-213241.jpg

Men så en dag hade jag gjort alla pass och kunde springa 30 minuter utan att dö efteråt. Dock kunde jag INTE springa 5km. Och nu kom snön.

20140424-213249.jpg

Som belöning  för att jag inte gett upp gav jag mig själv ett gymkort på den stora kedjan och tänkte att löpbandet fick gälla under vintern.

Min fantastiskt kloka man sa: Om du vill få resultat måste du ta alla tillfällen som finns att träna.

OCH DET GJORDE JAG.

I januari hade jag 4 vilodagar. Jag hade alltid träningsväskan packad. Jag sprang på löpband (och klarade snart 5km på under 35 min).

Jag gick på olika pass och hittade vad jag gillade och inte gillade. Jag träffade en PT och fick tips och råd om intervaller och marklyft och maskiner.

Framförallt insåg jag att jag visst hade en massa tid att träna på.

Jag började rensa bort annat i mitt liv (hej då faceook-appen i mobilen tex) för att kunna fokusera på träningen.

Och så blev det vår och de där intervallerna på löpbandet hade gett resultat. Från 5km ökade jag fort till 6, till 7 till 1o! Jag sprang en mil!!!

20140424-213305.jpg

Det gick inte fort inte, men det gick.

Och då fick jag dem, äntligen, de där endorfinerna som folk pratat om. Runners high. Jag satt och fnissade för mig själv hela dagen. Sen var jag fast.

Nu är jag helt enkelt en sån som springer.  Idag är 5km en kortrunda och halvmaran (21,4km är målet)

Det här sättet funkade det för mig. Att ta det lugnt. Göra allt i min egen takt. Alltid känna att jag klarade varje pass och nog hade orkat lite till. Alltid ha kvar känslan att det skulle vara nåt positivt – inte nåt som var jobbigt jobbigt jobbigt. Jag vet inte hur just du ska komma igång. Det kan bara du svara på. Känn efter vad som känns bra och rätt för dig och kör på det.

Lycka till. Endorfinerna väntar på dig.

10 reaktioner till “Hur jag kom igång

  1. Åh tack för detta önskeinlägg. Och kul med denna nya blogg ju!

    Jag har sprungit i två omgångar i mitt liv. Två korta. Första gången var målet 5 km. Jag fixade det men sen lade jag liksom av för då var målet uppnått. Jag kom inte vidare. Andra omgången var det likadant.

    Så här efter två barn känner jag att jag egentligen borde ha ett styrketräningsmål också men då blir det oöverkomligt på nåt vis så nu gör jag ingenting alls. Och jag är smal men mycket svag. Åkte en skidtävling i mars där jag verkligen märkte av hur svag jag var och inte kunde ta i.

    Men jag ska försöka ta mig ut. Börja nånstans. Kanske ändå ha 5 km som mål igen för att arbeta mig upp till det.

  2. Älskar dig Ida! Du är så himla grym, och det här med löpningen kvalar verkligen in som en av de coolaste saker du gjort sedan jag lärde känna dig. Jag är sjukt stolt över dig! Om jag tar mig samman och läser din blogg regelbundet kan det hända att vi kan ta en runda (åtminstone en kortis) tillsammans när jag kommer till Sverige i augusti.

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s