Sickla Gruvlopp – race report

Ja men just det, jag har ju sprungit lopp i helgen. Och springer man lopp bör man skriva en race report. Även om loppet ”bara” är på 2,5km.

Jag bokade sickla gruvlopp åt mig själv och gav en startplats åt en kompis i 40-årspresent. Han är ingen löpare men har bra kondition och gillar gruvor. Jag var helt säker på att han skulle klara det. Och det är ju roligare att ge upplevelser än saker.

Så i lördags åkte jag till sickla köpkvarter och hämtade ut våra hjälmar. Det var obligatoriskt att ha på sig hjälp i gruvan. Jag kände mig supercool….eller inte…eller lite.


Starten gick och vi satte av. Min kropp var fortfarande inte ett dugg sugen på löpning efter hbg maraton så det kändes jobbigt nästan direkt. Men jag bet ihop. 2,5 kilometer ska jag klara!

Efter en liten sträcka utomhus bar det ner in i gruvan. Det var en rätt brant lång nedförsbacke och vi såg löpare på väg upp som såg rätt jäkla trötta ut. Men vi körde på. Neråt var ju lätt. Väl inne i gruvan var det en platt bit innan det gick neråt igen. Sen var det platt innan det var dags att ta sig uppåt i två nivåer. Det var 40meter höjdskillnad längst ner.

Det var rätt mörkt på sina ställen och mycket stenar och lera på marken så man fick vara noga med var man satte fötterna. Men oj så häftigt det var nere i gruvan. Verkligen en upplevelse att springa där.

När vi var på väg upp igen gick jag  lite i backarna men sista biten sprang jag såklart. Jag och min kompis sprang ihop hela loppet och kom in på precis samma tid. 16.22

Det är jag hemskt nöjd med. Just för att det inte var en bana där man kunde maxa precis. Men vinnaren var inne på 8…någonting. Satan vad fort det måste gått där nere i mörkrets labyrint.


Det var inte ett så långt lopp men det var verkligen en trevlig aktivitet att göra med en vän på en härligt höstig dag. Kanske kör jag nästa år igen.

Efter loppet åkte gick vi över till ett av Stockholms mysigaste caféer, Svindersviks brygghus, där det var dags för den årliga äppelkakebuffen. Men jag åt ingen äppelkaka för jag försöker hålla igen lite. Det blev en börek med spenat och feta istället. Gott det med.

Passen man egentligen inte orkar blir oftast de bästa

Idag ville jag inte träna alls. Men jag gick ändå till gymmet och körde ett kort lyft-pass. Utan uppvärmning. Utan stretch. Bättre lite än inget tänkte jag. Ner till gymmet och uppe på kontoret igen på under timmen. Och känslan efteråt var rätt jäkla bra. 

Det är ju just när man inte orkar träna som man kanske behöver det bäst. 

Jag har fortfarande ingen lust att springa. Att lyfta tungt däremot – fy bubblan vad kul det är. Idag blev det knäböj, bänkpress och skivstångsrodd. 3 set med 8-10 rep. Ett kort men effektivt pass. Efteråt var kroppen sådär härligt slut. 

Frihet på en cykel

Så kom äntligen min ingenjör till pappa hem. Han fick börja med cykelstolen på en gång. Som jag längtat efter att få på den. Det är ju inte mycket cykeltid kvar och jag vill VERKLIGEN komma igång nu.

Efter en timmes kamp insåg han att det satt nåt (skydds?)gummi i vägen där man skulle skruva. När vi tog bort det gick allt bättre och cykelstolen kom äntligen på plats. Den kändes väldigt stabil och säker. Jag gillade speciellt att man kunde dra säkerhet-spännet över hjälmen. Min dotter satt bekvämt som bara den och jag märkte ingen större skillnad när jag cyklade.

Oj så härligt att kunna  cykla till lekparken med den stoooora studsmattan. Den som vi nästan aldrig tar oss till för att man ju måste gå en bit.
Allt blev så enkelt plötsligt.

Tack snälla cykelkraft för att jag fick pröva stolen. Den kommer verkligen att ge min vardagsmotion ett uppsving. Så enkel grej (när man bara tagit bort gummigrejerna🙂 )

Detta inlägg är ett samarbete med cykelkraft. Alla åsikter är som vanligt mina egna. 

 

Nya utmaningar

Häromdagen när jag kom ner på gymmet stod där en whiteboard med höstens small-groups. Jag skulle ju gärna vilja gå på tyngdlyft eftersom det är typ det roligaste jag vet. Tyvärr kan jag inte gå på kvällstid. Men så hade de en weightloss-grupp.


Jag tycker ju att det är så jäkla tråkigt att ha ”gå ner i vikt” som mål men det behövs ju. Jag har ju alla verktygen och det känns som en grupp en gång i veckan skulle kunna motivera. För man vill ju inte komma dit utan att visa resultat. Ska det bli höstens mål?

Jag signade upp.

Det börjar nästa vecka.

Lite läskigt.

Men friskt vågat hälften vunnet som man brukar säga.

Första rundan efter marathon

Det är många som springer Stockholm halvmarathon idag. Själv körde jag minivarianten på morgonen. Det var första löpturen efter Helsingborg marathon och det kändes tungt även fast det var så kort. Men nu är jag igång igen!  Jag ljög lite. Jag fortsatte faktiskt att springa en liten bit till för att se hur det kändes inför nästa lopp. Som är 2,5 km i en gruva. 

Vardagsmotion

Jag har inte tränat sedan loppet i lördags men jag ska försöka komma igång med vardagsmotionen. En sak jag verkligen vill komma igång med är cyklingen. Att cykla med barnen till och från skolan och till bussen.

För någon vecka sedan fick jag möjlighet att pröva en barnstol hos cykelkraft.se. Ni mins kanske det där STOOOORA paketet vi hämtade ut.

Det som låg i paketet var en OKBaby Body-Guard barnsits för cykel 

364795_1

Så här står det om den på sidan:

OKBaby Body-Guard barnsist för cykel är mycket säker med sin Wrap-Around design och förstärkta ryggparti som ger ökad säkerhet och extra skydd vid eventuell olycka.

  • Bäst i Test hos Råd och Rön 2010.

  • Wrap around design för ökad säkerhet.

  • Extra plats för barnets hjälm ökar komforten och säkerheten.

  • Justerbara fotstöd och bälte med ”säkerhetsspänne”.

  • Mjuk stoppning för ökad komfort.

  • Monteras med rambox på ramrör.

  • Lämplig för barn mellan 9 mån – 6 års ålder.

  • Maxvikt på barn: 22 kg.

  • Kan ej monteras över pakethållare med bredd över 15 cm.

Jag längtar efter att sätta min dotter i den och susa iväg. Det är bara ett problem, jag är helt galet oteknisk och har inte lyckats få på stolen på cykeln än.Och så måste jag pumpa cykeln!!!  Min pappa som ska hjälpa mig har varit en vecka i fjällen och nu är han i Frankrike och cyklar. Men så fort han kommer hem är det jag som tar med familjen på cykeltur. Det finns så många lokala ställen som jag har lovat dem att vi ska ha pic-nic på NÅGON GÅNG. Snart kan vi det!

Detta inlägg är ett samarbete med cykelkraft. Alla åsikter är som vanligt mina egna. 

 

Vad händer nu då?

Jag fick en fråga av sockenvagenssota

Blir det fler maror i framtiden? Eller var det ett mål i sig och du nöjer dig med kortare lopp i framtiden? Eller lockar någon form av ultra? Nyfiken hur man tänker när ett så stort mål är avklarat, blir det tomt? Eller är du i tanken inne på en ny utmaning redan? Grymt kul att läsa å följa dig iaf!

Hej!

Än så länge har det inte blivit tomt. Jag lever på bedriften ett tag till. Men jag bör nog formulera nåt mål snart. Att träna helt mål-löst är inte så kul eller motiverande.

Veckorna innan loppet var jag så trött på löpning. Allt det roliga och härliga med att springa var borta. Jag sa att efter det där loppet (maraton) skulle jag aldrig mer springa.

Direkt efter loppet sa jag också  ”aldrig mer”. Men det är ju som det är med jobbiga saker. Man glömmer det jobbiga och minns det härliga. Igår kväll satt jag och sneglade på Stockholm maraton 2017. Och om någon gav mig en biljett till N.Y maraton och betalade resan skulle jag inte banga, nej det skulle jag inte.

Men jag vet inte. Jag vet inte om jag orkar ha ett stort mål framför mig. Om jag orkar ha tvånget av att springa långpass och sånt över mig hela vintern och våren. Kanske får det bli min 45-årskris, om jag fortfarande är en löpare då.

Däremot är jag inte sugen på en ultra. Det kan jag verkligen säga att jag inte är🙂

Innan maraton var jag sugen på att träna annat efter loppet. Att lyfta tungt, hänga i lösa vikter-delen på gymmet. Men jag vill ju inte tappa löpningen heller. Men det vore härligt att kanske bara springa 5-10 km på helgen för att få frisk luft, komma ut, ha lite egen tid och må bra.

Jag har två kortare lopp inbokade i höst. Sickla gruvlopp  (2,5km) och Stockholm tunnel run – citybanan  (8km). Men båda loppen är bara för upplevelsen och jag har inga mål vad gäller tid överhuvudtaget.

Och så borde jag ju ta tag i vikten och då måste det vara mitt fokus. Men jag är inte riktigt där än. Speciellt inte den här veckan. Vet inte om det har med maraton att göra eller inte men jag har aldrig haft sådana hungerkänslor som de senaste dagarna. Det skulle vara veckan efter förlossning då.

Lite luddigt svar kanske men…följ bloggen så får ni se vad som händer.